Jag funderar på att skaffa en extrablogg där jag specialiserar mig på böcker, alltså som ett slags komplement till den här bloggen, men är smått orolig över att det skulle bli tråkigt för läsaren... Därför vill jag veta: Är du en inbiten bokmal av rang eller är du smått skeptisk när det gäller läsning? Skulle du uppskatta ett sådant här koncept eller är det bättre om jag satsar på att istället blanda in mer bokrelaterade grejer i den här bloggen? Kommentera och gör din röst hörd! Dina ord betyder mer för mig än du tror.

Tiden går otroligt fort.

   Den tanken slog mig tidigare idag då jag gjorde något så simpelt som att lyssna på några låtar. Men inte vilka låtar som helst, utan låtar som framkallar minnen från en svunnen tid hos mig.
   Jag kommer ihåg när jag var liten och allt var enkelt och underbart. Jag upplevde allt så mycket mera intensivt - med kraftigare humörsvängningar kanske - men hur underbart är det inte det när man tänker efter? 

För något år sedan insåg jag att jag låtit tiden rinna iväg, att jag har sprungit igenom livet och inte tagit vara på tiden jag har haft. Det känns lite som att jag inte gjorde det bästa som jag kunde utav min tidigare barndom. 
   Det är nog därför jag blir så... Ja, jag vet inte, kanske besviken, när jag ser ungdomar i min ålder växa upp alldeles för fort. Man är faktiskt bara barn en gång, så varför inte ta vara på den tiden liksom? Vill man dricka så har man gott om tid att göra det lagligt senare när man blivit myndig och förhoppningsvis har lärt sig att göra det ansvarsfullt, och samma sak med rökningen. (Förutom att man inte kan röka ansvarsfullt, det är bara dumt.) Och det här med att skolka, det är ju nästan samma sak som att skapa en sämre framtid för sig själv.

Jag vet egentligen inte varför jag skriver det här inlägget. Det är nog för att jag är ganska nostalgisk just nu... Men kanske för att jag vill uppmana barn i min ålder att vara just det - barn. Att inte växa upp så fort och kasta bort den underbara barndomen. Att göra det bästa man kan av den här tiden. Det lär man tjäna på i slutändan, om inte annat så har man nog en stadigare grund att stå på när man väl vuxit upp. För att växa upp, det måste man ju göra någon gång.